Månadsarkiv: september 2012

Göran Kropp

När jag var liten, i kanske 10-års åldern, tog min pappa med mig på en föreläsning med Göran Kropp. Det var precis när han hade kommit hem från Himalaya på cykel och bestigit Mount Everest utan syrgas. Han var cool. Han var min idol. Jag hade som målsättning att bli första svenska kvinna på K2. Nu gillar jag inte kallt, och lockas inte av alpin klättring men ändå. Jag kommer ihåg att jag fick en tröja med expeditionstryck och hans autograf på höger axel. Min mamma fyllde i den autografen efter varje tvätt. Jag har fortfarande kvar tröjan, tyvärr utan autograf.

När jag flyttade till Jönköping förstod jag hur stor han var. På klätterklubben hänger vackra minnesbilder och varje träning slogs man av vilket äventyr han gjort. Alla som kände/träffade/kom i kontakt med honom berättar att han var en otroligt snäll och rolig prick.

Både Göran och Renata Chlumska imponerar med sin beslutsamhet och sin målmedvetenhet. Jag läste någonstans nu att Renata är glad att Görans minne får leva kvar och att han kan fortsätta inspirera andra, en fin tanke. Idag är det exakt 10 år sen Göran Kropp avled i en klätterolycka och Renata samt fotograferna Fredrik Blomqvist och Magnus Roman höll en otroligt vacker fotoutställning på Publik Studio i Jönköping. Jag gick därifrån rörd. Jag är rörd efter att ha skrivit detta inlägget. I kväll ska jag nog sova i min Göran-tshirt och vakna mer motiverad än någonsin i morgon bitti.

 

Tillbaka på banan

Att jag har varit sjuk nästan hela september har varit kämpigt. Jag har missat min favoritmånad när det fortfarande är varmt men börjar bli lite krispigt och mörkt. Dessutom hade jag som nybörjarcyklist missat en hel månad med ”vad ska jag ha på mig”-lärdomar. Jag fick ett par benvärmare i födelsedagspresent men har ännu inte hämtat ut dom. Igår under första MTB-turen körde jag löptights, cykelbyxor, merinoullströja och cykeltröja. Helt okej faktiskt!
Turen då? Jo jag latade (eller var innovativ och tuff) mig och tog bilen med cykelställ till IKHP. Väl där irrade jag omkring på lite stigar och testade min förmåga. Oftast fegade jag ur men ibland blev jag riktigt impad av mig själv! Bland annat körde jag en del av en tävling de hade för ett tag sen men körde kanske fel och hamnade i världens rotigaste skog. Tillbaka på något elljusspår och sen in i skogen igen. Oj här går ju visst 5 km-spåret! Det kör vi! 5an var lättkörd och skoj. Bara något ställe med lite mycket lera på. Överlag var IKHP rätt blött men inte lerigt. Det har säkert med skogen eller marken eller uppsugningsförmågan att göra. Strömsholm blir iallafall mycket mer lerigt.

Lärdom: kör på! Fega inte!
Antal vurpor: 1 men ganska många fotisättningar
Antal andra motionärer: 2 1/2
Bästa: skotvätt som blev cykeltvätt

20120928-073122.jpg

20120928-073145.jpg

20120928-073209.jpg

Äntligen!

Äntligen lite energi i kroppen! Äntligen lite frisk! Jag tänker ta det väldigt lugnt i veckan som kommer för att inte åka på något igen men det var väldigt skönt att känna energin återvända idag. Till och med P sa ”nu är du frisk, det märks!”.

Idag pallade jag min numera proffs-soffsittande kropp ut i skogen. IKHP blev målet för vår utflykt och där gick vi lite wild and crazy på stigarna. Jag ville hitta MTB-spåret (som tydligen inte fanns) och P ville fota. Undra vart den här går? Vi provar! Tillsist upptäckte vi att vi att det kändes lite långt bort till bilen och vände om. En timme i mystempo blev det och en lagom start för min kropp.

Cykelvasan 2013

Jag knep en plats! En av det åtråvärda 12000 platserna i cykelvasan 2013. 12000 startplatser som tog slut på 27 minuter. Det är snabbt! Ser vi en cykelboom?

Nu ska jag alltså cykla den klassiska vasaloppssträckan mellan Sälen och Mora. 9 mil grusväg. Det kan bli skoj! Jag gav mig själv startplatsen i förtidig födelsedagspresent och om någon vill sponsra ytterligare så står en ny MTB högt på listan. Den jag har nu är lånad och 2 storlekar för stor för mig. Jag tar gärna emot tips på prisvärda MTB eller tips på vad jag ska tänka på när jag köper. Står i valet mellan 26a eller 29a, båda har sina fördelar. Jag ska spara pengar och provcykla lite men det är alltid ett plus att veta åt vilket håll (åt vilken cykel) man strävar.

T
idigare i somras, första riktiga MTB-turen på Bankerydsleden.

Rubbad balans

Jag har alltid haft rätt bra balans, särskilt under tiden jag klättrade. Balans är som kondition en färskvara och går att träna upp rätt enkelt. Just nu när jag är sjuk har jag kass balans, riktigt värdelös. Jag snubblar omkring, tar felsteg och känner mig nästan onykter (nej, självklart inte!!). Infektionen sitter säkert nära mitt balansorgan och det stör mig att inte har hundra procentig koll.

Så fort jag är frisk ska jag träna balans igen. Då blir det tåhäv vid tandborstningen, mail skrivandes vid diskbänken ståendes på ett ben och skoknytning ståendes på ett ben. Hello bra balans, här kommer vi!

En liten filur hemma hos mig som har bra balans.

Att köpa cykelshorts

Jag ligger hemma med bihåleinflammation, det är inte så mycket annat att göra än att spraya, dricka vatten och snyta sig. Ägnar tiden till att titta på dålig tv och surfa på nätet. Bland annat på cykelgrejer, kanske kan shoppa mig frisk.

Jag har förstått att det som cyklande tjej inte är så lätt. Det är en mansdominerad värld! Det är männen som sätter standarden i seedingsreglerna och det är männen som får mest prispengar. Överlag rätt konstigt. Nu kommer det till min jag-vill-bli-frisk-shopping idag innehållandes nya cykelbyxor… Jag blir inte överdrivet sugen på att shoppa när bilderna nedan är det jag får se. Det måste väl vara en man som har gjorde dessa produktbilder?

BIlden är en skärmdump från chainreactioncycles.com

Måndagsrunda nr 3

I helgen släppte äntligen förkylningen och i går kände jag mig tillräckligt stark för att hänga med la lepre stanca på måndagsrundan.

Vi samlades som vanligt uppe på Mariebo och delades in i snabb grupp och mindre snabb grupp. Gissa vilken jag körde med! Nej, det var ingen speed på benen igår och inte så mycket power heller. Shit vad jag fick slita! Den där förkylningen och två veckors ofrivillig vila hade gjort sitt mot min stackars kropp. Psyket var heller inte på topp och när vi rullade in i Taberg var jag nära på att bryta. Samtidigt kändes det lite pinsamt så jag cyklade på, fick några peppande ord av Alex (tack!) och helt plötsligt var orken tillbaka. Äntligen fattade kroppen vad vi höll på med! Vägen ner till Bratteborg kändes lätt, för att inte tala om lättrullade gamla E4:an. Jag kom hem efter sköna 62 km, lagom trött och nöjd.

20120911-071238.jpg
Till nästa gång ska jag planera mina måndagar bättre. På 35 minuter hann jag äta middag, pumpa däck, byta om och fixa allt inför cyklingen.

Vätternrundan 2013 eller Det blir inte alltid som man tänkt sig

I flera veckor (ungefär halva min cykelkarriär) har jag gått och funderat på Vätternrundan. Hur svårt kan det vara? Det är ju ”bara” 30 mil! Jag har våndats över kompisar att cykla med, startgrupper och träningspass. Tillsist bestämde jag mig för att köpa en plats när dom släpps, den går ju alltid att sälja om det skulle skita sig helt. I samma ögonblick annonserade underbara La lepre stanca att det var möjligt att cykla med dom. Tjoho! Äntligen svaret på alla mina frågor. Jag bestämde mig! Nu kör vi! 
Känner du till känslan när du länge gått och funderat över något och äntligen bestämt dig och du känner att ”yes det här, det kommer bli bra!”. Så kände jag, i ett helt dygn.. Sen kom smällen! Fina lillasyster tar studenten samma dag och eftersom jag (självklart samma dag) också har skolavslutning med min första klass och mina första elever är dagen redan stressig som den är. Jag är redan ledsen över att missa syrrans utspring och tänker ge henne all min uppmärksamhet så fort jag kommer till Västervik. Därför står jag över Vätternrundan den här gång. Visst det hade varit möjligt att vara i Motala 03.00 för start men det blir alldeles för stressigt.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Det fanns nog en mening med det här också. Fast just nu känner jag mig lite tom, inga målsättningar i sikte än. Jag får satsa på andra lopp men just nu vet jag inte vad. Har du kört något fin?

Helg, snor och mackor

Jag visste att den skulle komma, förkylningen. Alla blir förkylda på hösten och särskilt vi som jobbar med barn. Jag har känt av halsen i drygt en vecka, senaste dagarna har jag varit superseg och mycket riktigt så bröt det ut tillsist. Halsont, halsont och snor. Snälla kropp se till att bli frisk nu! 

Jag har tagit det medvetet superlugnt i helgen. Lite småärenden, garderobsrensning och massa vila. Tyvärr känns det inte mycket bättre såhär på söndagkvällen men jag hoppas att en natts sömn gör att det vänder. 

I helgen har jag ätit mackor. Det sker typ aldrig. Men surdegsbröd från grannbageriet kunde jag inte motstå. Även om jag känner att min kropp inte mår toppen av det så är det gott ibland.
BildBild
 Surdegsbröd med gårdagens tomatsalsa och god ost. Nedersta bilden visar mitt senaste beroende: äppleskivor med jordnötssmör, detta lyxigt nog homemade.