Göran Kropp

När jag var liten, i kanske 10-års åldern, tog min pappa med mig på en föreläsning med Göran Kropp. Det var precis när han hade kommit hem från Himalaya på cykel och bestigit Mount Everest utan syrgas. Han var cool. Han var min idol. Jag hade som målsättning att bli första svenska kvinna på K2. Nu gillar jag inte kallt, och lockas inte av alpin klättring men ändå. Jag kommer ihåg att jag fick en tröja med expeditionstryck och hans autograf på höger axel. Min mamma fyllde i den autografen efter varje tvätt. Jag har fortfarande kvar tröjan, tyvärr utan autograf.

När jag flyttade till Jönköping förstod jag hur stor han var. På klätterklubben hänger vackra minnesbilder och varje träning slogs man av vilket äventyr han gjort. Alla som kände/träffade/kom i kontakt med honom berättar att han var en otroligt snäll och rolig prick.

Både Göran och Renata Chlumska imponerar med sin beslutsamhet och sin målmedvetenhet. Jag läste någonstans nu att Renata är glad att Görans minne får leva kvar och att han kan fortsätta inspirera andra, en fin tanke. Idag är det exakt 10 år sen Göran Kropp avled i en klätterolycka och Renata samt fotograferna Fredrik Blomqvist och Magnus Roman höll en otroligt vacker fotoutställning på Publik Studio i Jönköping. Jag gick därifrån rörd. Jag är rörd efter att ha skrivit detta inlägget. I kväll ska jag nog sova i min Göran-tshirt och vakna mer motiverad än någonsin i morgon bitti.

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s