Kategoriarkiv: Landsväg

Tävlingar, klubbtillhörighet och snor

När man är lite förkyld hinner man surfa lite. Jag har idag spanat in ett 10-tal tävlingsPM inför nästa säsong, lusläst både IKHP och Hallbys MTB-sidor och kollat in massa bilder från olika tävlingar.

Jag kan inte alls bestämma mig av jag vill köra. MTB eller landsväg. Långt eller kort.
Inte heller kan jag bestämma mig om jag vill tillhöra en klubb. Jag skulle vilja ha lite mer uppstyrd träning till MTB, men ingen av klubbarna har så mycket information om det just nu. Så då går jag på vilka som har snyggast kläder.
Andra saker jag funderar på är tävlingslicens och matchande kläder. Det blir nog en kaffe till nu på direkten!

Annonser

Tillbaka bland måndagsrundorna

Igår var det dags igen efter typ längsta sjukuppehållet ever. Jag var peppad även om vädret inte var så peppande. Det såg jämngrått och kallt ut men det var egentligen jämngrått och kvavt. Jag hade typ glömt hur landsvägscykling gick till och ägnade lång tid att rota igenom hela lägenheten efter rätt prylar. Eftersom vädret var lite halvkasst också var det svårt att bestämma sig.

Väl iväg blev vi 4 personer varav två riktigt starka. Tänkt bara att ”nu kommer jag få slita”. Jo då slet gjorde jag, särskilt uppför (inte min bästa sida!!) men vi höll ändå hyffsat tempo igenom. Väl hemma frös jag ihjäl även om jag hade lagom temperatur under hela turen. För lite kläder? För lite energi?

Lärdom: försök inte snyta dig i uppförsbacke
Fråga: blir alla så kalla efter en tur?! Jag håller alltid på att frysa ihjäl när jag kommer hem
Behöver nog: skoöverdrag och bekvämare

Måndagsrunda nr 3

I helgen släppte äntligen förkylningen och i går kände jag mig tillräckligt stark för att hänga med la lepre stanca på måndagsrundan.

Vi samlades som vanligt uppe på Mariebo och delades in i snabb grupp och mindre snabb grupp. Gissa vilken jag körde med! Nej, det var ingen speed på benen igår och inte så mycket power heller. Shit vad jag fick slita! Den där förkylningen och två veckors ofrivillig vila hade gjort sitt mot min stackars kropp. Psyket var heller inte på topp och när vi rullade in i Taberg var jag nära på att bryta. Samtidigt kändes det lite pinsamt så jag cyklade på, fick några peppande ord av Alex (tack!) och helt plötsligt var orken tillbaka. Äntligen fattade kroppen vad vi höll på med! Vägen ner till Bratteborg kändes lätt, för att inte tala om lättrullade gamla E4:an. Jag kom hem efter sköna 62 km, lagom trött och nöjd.

20120911-071238.jpg
Till nästa gång ska jag planera mina måndagar bättre. På 35 minuter hann jag äta middag, pumpa däck, byta om och fixa allt inför cyklingen.

Vätternrundan 2013 eller Det blir inte alltid som man tänkt sig

I flera veckor (ungefär halva min cykelkarriär) har jag gått och funderat på Vätternrundan. Hur svårt kan det vara? Det är ju ”bara” 30 mil! Jag har våndats över kompisar att cykla med, startgrupper och träningspass. Tillsist bestämde jag mig för att köpa en plats när dom släpps, den går ju alltid att sälja om det skulle skita sig helt. I samma ögonblick annonserade underbara La lepre stanca att det var möjligt att cykla med dom. Tjoho! Äntligen svaret på alla mina frågor. Jag bestämde mig! Nu kör vi! 
Känner du till känslan när du länge gått och funderat över något och äntligen bestämt dig och du känner att ”yes det här, det kommer bli bra!”. Så kände jag, i ett helt dygn.. Sen kom smällen! Fina lillasyster tar studenten samma dag och eftersom jag (självklart samma dag) också har skolavslutning med min första klass och mina första elever är dagen redan stressig som den är. Jag är redan ledsen över att missa syrrans utspring och tänker ge henne all min uppmärksamhet så fort jag kommer till Västervik. Därför står jag över Vätternrundan den här gång. Visst det hade varit möjligt att vara i Motala 03.00 för start men det blir alldeles för stressigt.
Det blir inte alltid som man har tänkt sig. Det fanns nog en mening med det här också. Fast just nu känner jag mig lite tom, inga målsättningar i sikte än. Jag får satsa på andra lopp men just nu vet jag inte vad. Har du kört något fin?

Nytt jobb och måndagsrunda

Jag har börjat ett nytt jobb. eller nu är det ett par veckor sen men det är fortfarande mycket att göra/planera/sätta sig in i. Träningen bli lidande och borde prioriteras bättre. Det får bli snart, en sak i taget.

I måndags var det måndagsrunda med la lepre stanca igen. Även denna måndag var jag nära på att stå över. Tänkte att jag inte skulle orka. Inte hade rätt grejer. Många konstiga tankar var det. Till sist gav jag mig av uppför backen och mötte nästan-rekord-många. La lepre stanca är ett skittrevligt gäng! Det är verkligen fart efter kamrat och när jag låg lite efter kom någon ner och hämtade upp mig eller höll mig sällskap. Tack!! Det är otroligt skönt att ligga på rulle bakom någon och bli av med lite luftmotstånd. Det är skönt att ligga sist men inte känna sig efter utan ändå med i gänget.
Nu måste hjärnspöket släppa, jag vill cykla med la lepre stanca fler gånger!

Måndagsrunda med la lepre stanca

I Jönköping finns det ett gäng som cyklar varje måndag. En del av dom har jag lärt känna på twitter och har på skämt sagt att jag skulle komma på runda nr 60… Igår var det dags.
La lepre stanca är ett gäng som kör fart efter kamrat. Alla ska kunna hänga med. Ändå var jag orolig för att ”vara för långsam”. Typiskt tjejigt! Varför kunde jag inte bara tro på att gruppen skulle cykla med mig och tycka jag var ok som jag trots mitt tempo?! Jag var faktiskt nära på att hoppa över cykelturen…
Hur som helst så hängde jag visst med. Jag kände mig till och med stark. Jag pumpade till och med på i de sista backarna. 61 km senare var jag hemma efter att ha cyklat halvvägs till Vaggeryd och tillbaka. La lepre stanca är ett toktrevligt gäng. Jag kommer absolut cykla mer med dom!

Regniga mil och sadelhöjd

Igår var jag toktrött efter jobbet och slocknade 20.45 trots 30 minuters tupplur på eftermiddagen. Idag var jag lite piggare, sov en kvart och gjorde sen en rivstart till cykeln. Från säng till cykel på 8 minuter, helt okej! När jag väl rullade ut cykeln hällregnade det och jag var nära på att vända. Tänkte om och tänkte rätt! Lite regn har väl aldrig skadat. Än är inte regnet så där kallt och rått som det kommer vara i höst så shorts och t-shirt var helt okej cykelutstyrsel. Kändes som om jag hade rätt bra tempo, även upp för Björnebergsvägen. På vägen hem tog jag det lite lugnare, i sällskap med Patrick.

Förra veckan sänkte jag min sadel lite efter en lite obekväm cykeltur. Det gjorde skillnad! Även om det bara var en halv centimeter jag sänkte så kändes det skillnad idag. Jag försökte även tänka på det Elna kommenterade angående att inte hålla så hårt i styret utan låta coren jobba. Det var lätt i början. Jag måste bygga upp en starkare core för att orka med det fullt ut. Men axlarna krånglade mindre den här gången än förra gången så något rätt måste jag ju ha gjort.

Landsvägscykling

Jag har fortfarande så mycket att lära vad gäller cykling. Ikväll har jag ställt in sadeln lite extra efter att ha fått lite domningar i skinkan under kvällens 3 mil (viktigt vetande för dig!).20120731-223806.jpg
20120731-223936.jpg
Jag känner också att jag vill bli snabbare. Läser om intervaller och backar men försöker trycka på lite extra under rundan (mer fartlek om jag hade sprungit). Jag försöker också hitta fina rundor runt Jönköping och tackar för alla tips jag fått via sociala medier.

När jag har cyklat 100 mil ska jag sätta ett mål, kanske något lopp eller liknande. När jag registrerade kvällens pass på funbeat såg jag att jag redan cyklat 1/5 av det målet… på bara 15 dagar…

Saker jag undrar kring cykling

  • Trafikregler? Får jag cykla på vägen eller ska jag hålla mig på trottoar/cykelbana? Ringklocka? Har googlat nu, blev lite klokare!
  • Hållning på cykeln? Ska jag kuta med ryggen? Hålla rak rygg? Göra något annat? Både igår och idag blev jag trött i ryggslutet efter ett tag, mindre skoj.

Cyklade Bankeryd ToR idag då Patrick ville ha koll på hur lång tid det tar för honom att cykla till nya jobbet. Jag tycker också cykelpendling verkar intressant, men inte när jag börjar 06.30 på måndagmorgonen…

Roadrunner

Eller nu sprang jag ju inte. Jag cyklade på en svart skönhet, lånad av en tjejkompis. Underbart lätt och trevlig.

Jag hade en riktigt bad brainday innan, ville inte vakna till, komma iväg och åt dåligt. Efter lite fler missar då vi gick vilse på väg att hämta bil och cykel bland annat så kom jag fram superhungrig till Niklas och Linda, tyckte två mackor och en kanelgiffel. Humöret blev genast bättre och efter lite fix hoppade jag på cykeln.

Jag hade en idé om Hovslätt-Taberg-Barnarp-Tenhult-Huskvarna-Kålgården men var osäker på om jag skulle orka med dåligt humör och kost. Jag gav mig ändå iväg, motvind och snålblåst. Till Taberg var det kämpigt, svagt uppför (tror jag) och blåsigt. Cykeln var ändå rapp och skoj. Efter Taberg var det bara skoj. På rakan mot Torsvik fick jag upp lite fart, benen var pigga. Till Tenhult var det inga bekymmer, jag stannade där och åt en liten hamburgare och hällde i mig vätska. Med lite socker i benen var det inga bekymmer ner till Huskvarna.
Hemma efter 4 mil, glad, stolt och nykär (igen)!20120723-224001.jpg
Konstaterar att jag är bra på plan mark men så fort det går uppför kroknar jag. Att jag måste bli bättre att trycka på i trampet. Och att när jag tänker rätt är rundtramp med SPD världens coolaste grej.