Kategoriarkiv: Personligt

#hälsohets

Så här på årets sista dag hör det till att lova saker inför nästa år. Nyårslöften kallas det och brukar inte alltid hålla så länge. Samtidigt som tidningarna skriver om att vi ska vara nöjda med våra kroppar så ska vi samtidigt gå ner 4 kg, tajta till kroppen och få synliga muskler. Varför denna hets? Kan vi inte bara få vara nöjda? Men istället känns alla så stressade över att det är dags att komma i nyårsklänningen och fixa beach 2013. Köp en större storlek istället om du inte kommer i klänningen, det är faktiskt inte världens katastrof.
Kan jag bara inte få äta vitt bröd utan att få konstiga blickar? Eller ta en fläskig kaka till kaffet bara för att jag vill? Nej, vi ska vara så jävla nyttiga! Jag vet vad jag bör äta, jag vet vad min kropp mår bra av. Du har ingen aning om vad som passar min kropp för alla är vi olika. Men istället ska vi gärna stå i ett led, alla mot LCHF, fullkorn och tajta kroppar.

2013 ska bli året då jag blir mer jag och står för mina egna val. Vill jag ta den där chokladbiten så ska jag göra det för att jag vill, och inte komma med någon bortförklaring i stil med ”jag unnar mig…”.

Annonser

Stolt, nöjd och tjock

Det har varit rätt mycket skriverier kring en viss bloggares kritiska inlägg mot SATS nya reklam. Det fantastiska (läs ironin) är att Zytomierska tycker att det är hemskt att en gymkedja väljer att marknadsföra sig med den bilden och att Josephine borde ha uppnått mer efter 13 års medlemskap. Hmm jo… men om hon inte vill det då? Om hon tränar för att vara glad och nöjd och stark i sin vardag? Ifall vikten inte spelar någon roll? Kan vi inte bara vara nöjda med att hon träna, att risken för eventuella följdsjukdomar minskar och att hon är välkommen på SATS oavsett hur hon ser ut och vad hon vill uppnå?! Som försvar har Zytomierska sagt att detta inte är ett sunt utseende och att de omöjligt någonsin kan ha varit det. Jag blir trött på denna utseende fixering.

Nedan följer nakenchock, passa er!


Printscreen från Zytomierskas blogg och den omnämnda reklamen med stolta Josephine.
 
Marilyn Monroe 1962 och Sport Illustrated Swimsuit issue 2012.
Me, myself and I igår kväll efter (eller under) träningen. Jag tränar för att ha en kropp som fungerar, som är stark och stolt. Jag kommer aldrig bli smalast, det ligger inte i min kroppsform med breda höfter och axlar men däremot har jag lätt för att bli stark och det är jag stolt över. Och då har jag tränat i 10 år, vet precis hur min kropp fungerar och vad som gör den glad. Träning är en sån sak! Och min idealvikt är inte 55 kg…

Göran Kropp

När jag var liten, i kanske 10-års åldern, tog min pappa med mig på en föreläsning med Göran Kropp. Det var precis när han hade kommit hem från Himalaya på cykel och bestigit Mount Everest utan syrgas. Han var cool. Han var min idol. Jag hade som målsättning att bli första svenska kvinna på K2. Nu gillar jag inte kallt, och lockas inte av alpin klättring men ändå. Jag kommer ihåg att jag fick en tröja med expeditionstryck och hans autograf på höger axel. Min mamma fyllde i den autografen efter varje tvätt. Jag har fortfarande kvar tröjan, tyvärr utan autograf.

När jag flyttade till Jönköping förstod jag hur stor han var. På klätterklubben hänger vackra minnesbilder och varje träning slogs man av vilket äventyr han gjort. Alla som kände/träffade/kom i kontakt med honom berättar att han var en otroligt snäll och rolig prick.

Både Göran och Renata Chlumska imponerar med sin beslutsamhet och sin målmedvetenhet. Jag läste någonstans nu att Renata är glad att Görans minne får leva kvar och att han kan fortsätta inspirera andra, en fin tanke. Idag är det exakt 10 år sen Göran Kropp avled i en klätterolycka och Renata samt fotograferna Fredrik Blomqvist och Magnus Roman höll en otroligt vacker fotoutställning på Publik Studio i Jönköping. Jag gick därifrån rörd. Jag är rörd efter att ha skrivit detta inlägget. I kväll ska jag nog sova i min Göran-tshirt och vakna mer motiverad än någonsin i morgon bitti.

 

Träning med vinst

Igår var jag hos doktorn för att ta prover. Han hittade inget synligt på mig men tog en hel massa blod för att se om det är något. Vitaminer, salter, blodvärden, ämnesomsättning och liknande. Får svar senare i veckan. Han tyckte det var bra om jag kom igång och kom ut och tränade… Jag förklarade för honom att jag ändå är ute cirka 3-4 gånger i veckan. Men jämfört med förr finns inte energin där, det är motigt att komma ut och träningen känns inte lika lätt eller rolig som innan.

Träning ja, jo det sker fortfarande. Om inte alls lika mycket eller hårt. Jag försöker se till att varje pass känns som en vinst, att jag inte blir för trött under träningen utan att kroppen fortfarande känner sig stark. Korta löpturer där jag hela tiden har bra känsla. Ofta känner jag att kroppen hade orkat mycket mer men just nu är det viktigt att jag och kroppen tycker det är kul att träna och kan se att ”förra träningen gick ju faktiskt bra” när det är svårt att komma iväg.

F Ä R G

Jag är fortfarande helt slut. Igår kom jag hem, åt lite, somnade och när jag väl skulle hitta på något så fanns ingen energi alls. Jag satt nog på soffan i 30 minuter och bara glodde. Promenaden sen kommer inte i någon rekordbok som snabbast, mest effektiv eller skönast men kanske som mest välbehövlig. I början var det bara motigt men efter ett tag gick det bättre. Jag tog på mig det färggladaste jag hade och gick ett varv runt sjön. Sådan träning får räcka nu, jag måste lyssna på kroppen.

Och nu då?

Jag körde bil både igår och idag, kände att det var lika bra att hoppa upp på hästen. Igår hade jag sällskap och körde inte så långt, idag var jag själv och körde hem till Jönköping. Jag har kontaktat vårdcentralen och ska på utredning om ett par veckor och tills dess får jag inte köra längre streckor själv.

Dagens körning delade jag upp i kortare sträckor och försökte ta en kort paus var 30 minut, ibland fotade jag något intressant, någon gång tog jag en kaffe och sen stannade jag på det där stället där jag aldrig stannat förut utan bara åkt förbi.

Bara för att det var vackert, lupiner kan vara finaste vägkantsblomman.

Shopping

Skolavslutningsvecka och mycket att göra på jobbet. Jag har handlat kläder, både till sommarens äventyr och till skolavslutningen/anställningsintervjuer. Köpte bland annat mina favoritjeans i två storlekar mindre än i december, då är det skoj att shoppa. Jag köpte äntligen en examensklocka också, bara 6 månader efter examen. Safirglas, vattentät och toksnygg. Den passar mitt aktiva liv och går att ha både till att vara vardagssnygg och lite festfin. 

Vad skulle du inte berätta för din PT?

Hakar på Lofsans fråga om vad jag inte skulle berätta för min PT (eller er) och erkänner mina synder.

  • Jag är otroligt lat! Ofta har det blivit promenader som inte blir av för ”jag ska bara..” eller ”jag är lite trött…” och jag planerar gärna träningen på kvällen men sover gärna istället morgonen efter.
  • Jag behöver ofta en spark i baken, ensam är INTE stark i mitt fall.
  • Jag är dålig på att planera min träning och kör lite som det kommer på gymmet eller vad jag känner för när jag är där.
  • Jag äter inte godis men däremot har jag cravings efter glass som jag äter någon gång i veckan.
  • Jag dricker kopiösa mängder kaffe.
  • Jag slösurfar mycket… Alldeles för mycket!