Kategoriarkiv: Uncategorized

Man ångrar aldrig ett bad

I mina kretsar går det runt ett citat som lyder ”man ångrar aldrig ett bad”. Kanske är vi badtokiga  men det är något visst med att doppa sig. 

Hjärnan och kroppen som klarnar till. Känslan av vatten mot huden. Vattnets bärande kraft. Japp, jag älskar att bada! 

Idag var jag extra glad över att kunna ta ett dopp i Vättern. 15 september och vädret har varit sommarvarmt i ett par dagar. Tur för mig och andra badälskare. Jag satt där på stranden en sväng efteråt och funderade på livet och framför allt så ser jag just nu fram emot lördag, det kommer bli en skoj dag för mig och mina bästa tjejer. 

Annonser

”Jag springer inte så sexigt”

Så sa hon iallafall syrran och tog med mig på låååååång powerwalk. Det ska tilläggas att lillasyster är 10 cm längre än mig och har modell-långa ben. Den genen fick inte jag och därmed fick jag småspringa för att hålla hennes tempo.

”Är det jobbigt” var hennes nästa kommentar samtidigt som hon småskrattade. Jo… men.. du vet… Har tränat dåligt med pw och aldrig gått med dubbar under skorna och hade lyft marklyft på morgonen… Men vilket jävla klipp i stegen hon hade! Returmatch till sommaren?

20121227-222513.jpg

Första skidåkningen

Igår åkte jag årets första pass längdskidor. Jag köpte skidor för ett par år sen och åkte mycket då men inte sen dess. Den här vintern blev jag sugen igen.Senaste veckan har jag kollat vallatips och rådfrågat alla jag känner. Det slutade ändå med att jag åkte upp till vallaexperten Tommy och fick mina skidor vallade.
Vi åkte ut till Hallby för att åka lite grann. Ganska snart insåg jag att grabbarna var galet mycket starkare än jag. Knäckt? Faktiskt lite.. Efter 2 km hade dom väntat in mig och tekniklektion väntade för mig och Victor. Vet inte om vi blev så mycket klokare men lite kanske. Vi körde varv på varv utan stavar för att lära oss. Sen var jag rejält slut och grabbarna ville åka lite till. Ett sista varv och min kropp kändes som mos.
Såhär dagen efter mår kroppen inte riktigt lika dåligt som jag förväntat mig. Det kanske blir ett eftermiddagspass iallafall.

20121216-090456.jpg

Mitt val (inte vitamintabletterna)

Det går långsamt, mitt liv alltså, just nu iallafall. Fullt ös på jobbet men massa tankar som stör. Jag var på gymmet igår och blir bara irriterad. Jag var på spinning idag och tänkte på allt annat är intervaller, kadens och rätt teknik. Istället drog jag upp axlarna för långt, hängde på händerna och undrade vad det var för bil som körde omkring utanför. Det får vara lite så just nu. Just nu gör jag det som är bäst för mig, om det så är åka skärtlapp på jobbet eller skita i att plocka ur diskmaskinen och istället träna.
inspirational-quotes
Jag såg den här hos Sara och just nu passar den in så bra så jag snodde den rakt av därifrån. Även om hon har lagt en annan tolkning i det så valde jag min.

Cyklande tjejer

I morse läste jag Jessicas inlägg om Sweden Bike expo och hennes förvåning över att så få tjejer cyklar. Jag tror egentligen inte att det är så få tjejer som cyklar. Däremot tror jag inte att vi syns så väl, än. Visst det är en prylsport utan dess like och det är rätt mycket mekande. Prylarna gör mig ingenting och mekandet får jag väl lära mig (grundkurs i mekande önskas också av cykelkompis eller tomten). Tack Youtube för allt du visat mig!

På facebook finns en grupp för bara tjejer där vi kan ställa frågor till varandra, peppa och åka på läger ihop. Cyklande tjejer har i dag 1209 (!!) medlemmar. Only girls!
Jag vet att Lund har en stor grupp som kallas tjejklungan som kör regelbundet och att liknande tankar finns i Stockholm. Även vi i Jönköping håller på att dra ihop Tjejklungan-Jönköping, än så länge har vi bara fikat ihop men till våren finns planer på gemensamma pass. Supersnabba Sub-XX imponerade senaste runt Vättern och har storslagna planer för 2013. Tjejer som gillar att cykla i grupp och som vill göra jobbet själva.

Det finns mängder cykelbrudar på nätet, dom är bara lite svåra att hitta. Elna, Helena och Wilma har jag följt länge. Vi tjejer gillar cykling, flera av oss vill lära oss och vill utvecklas. Tyvärr står vi fortfarande efter när det gäller prylar i affärer (efterlysning små handskar och snygga cyklekläder utan blommor) eller att visa oss. Jag hoppas det vänder snart.

Jag har svårt med att våga, det vet jag. Men när jag väl är där så är det nästan det bästa jag gjort. Både övervunnit min rädsla och fått lite endorfiner. Våga tjejer! Killarna tar väl hand om oss och tycker alltid det är skoj med nya ansikten. Kanske orkar vi inte hänga med i samma tempo men det går kanske att vänta in gruppen vid nästa stig-vägskäl. Eller tillämpa fart efter kamrat, jag orkar inte alltid dra men kan oftast bli dragen av starkare killar. Det är lite tråkigt när jag på Wåffelcrossen stod med 60-talet killar och 4 tjejer på startlinjen. Eller på spinningen där jag också fick det till 4 tjejer och massa killar. Mer cyklande tjejer!