Månadsarkiv: augusti 2012

Nytt jobb och måndagsrunda

Jag har börjat ett nytt jobb. eller nu är det ett par veckor sen men det är fortfarande mycket att göra/planera/sätta sig in i. Träningen bli lidande och borde prioriteras bättre. Det får bli snart, en sak i taget.

I måndags var det måndagsrunda med la lepre stanca igen. Även denna måndag var jag nära på att stå över. Tänkte att jag inte skulle orka. Inte hade rätt grejer. Många konstiga tankar var det. Till sist gav jag mig av uppför backen och mötte nästan-rekord-många. La lepre stanca är ett skittrevligt gäng! Det är verkligen fart efter kamrat och när jag låg lite efter kom någon ner och hämtade upp mig eller höll mig sällskap. Tack!! Det är otroligt skönt att ligga på rulle bakom någon och bli av med lite luftmotstånd. Det är skönt att ligga sist men inte känna sig efter utan ändå med i gänget.
Nu måste hjärnspöket släppa, jag vill cykla med la lepre stanca fler gånger!

Annonser

Vi kom ju iallafall i mål-Blodomloppet 2012

I våras anmälde jag mig med jobbet till Blodomloppet. Då tänkte jag ”äsch jag springer ju 5 km nu, utmaningen är 10km!” och hoppade på tåget. Sen kom livet, en olycka och en sommar mellan. Jag kan räkna sommarens löppass på en tumme… Inte så mycket att skryta med!
Igår funderade jag både på att skita i att springa överhuvudtaget och att springa en bit och sen hoppa av. Det är konstigt att mitt huvud inte tror mer på mig själv!
Pallade mig till start, möte upp studiekamraten och numera kollegan som jag bestämt mysjogg ihop med. Vi fick vänta lite på starten på grund av någon trafikstockning och ännu mer av den varan blev det efter starten. Banan går över en smal bro och när alla vill över blev det lite Vasalopps-kaos (nej har aldrig åkt vasaloppet). Vidare upp via A6 mot ekhagen och jag funderade fortfarande på att hoppa av men när vi passerade 4 km-skylten tyckte jag det gick rätt bra. Bara ett varv kvar runt rocksjön. Vid 6 km var mina ben tunga men efter lite vatten piggnade jag till och kunde öka steget lite. Märkte att kompisen sackade lite efter och försökte vänta in men pigga ben ville lite mer så vid 8 km beslutade jag mig att låta benen bestämma. Kom i mål på en hyfsad tid med tanke på träningsmängden och är nöjd med att jag orkade 10 km och att kroppen mår så bra som den gör såhär dagen efter.
Blodomloppet är ett bra arrangemang men skulle något ändras så är det att dra om starten, bron kanske kan komma på slutet istället? Även att be de som går att hålla till höger skulle underlätta så vi som vill springa inte behöver köra slalom runt dom.
Hmm kanske borde börja springa mer igen, gick ju rätt bra igår!

Måndagsrunda med la lepre stanca

I Jönköping finns det ett gäng som cyklar varje måndag. En del av dom har jag lärt känna på twitter och har på skämt sagt att jag skulle komma på runda nr 60… Igår var det dags.
La lepre stanca är ett gäng som kör fart efter kamrat. Alla ska kunna hänga med. Ändå var jag orolig för att ”vara för långsam”. Typiskt tjejigt! Varför kunde jag inte bara tro på att gruppen skulle cykla med mig och tycka jag var ok som jag trots mitt tempo?! Jag var faktiskt nära på att hoppa över cykelturen…
Hur som helst så hängde jag visst med. Jag kände mig till och med stark. Jag pumpade till och med på i de sista backarna. 61 km senare var jag hemma efter att ha cyklat halvvägs till Vaggeryd och tillbaka. La lepre stanca är ett toktrevligt gäng. Jag kommer absolut cykla mer med dom!

Funktionell träning och core

Igår vågade jag mig in på gymmet efter ett långt uppehåll. Jag trivs egentligen rätt bra där men det har alltid gått i perioder, mycket ibland och mindre ibland. Hittar tillbaka det gör jag dock alltid.
Jag körde en den funktionella övningar och en del med TRX-banden (saknade!). Jag tror stenhårt på såna övningar framför maskiner. I funktionella övningar får du aktivera flera muskler och jobba mycket med corestabiliteten, precis vad jag behöver. Jag satsade också extra på coren igår med övningar som matrix, hipdrop och kroppsågen. Det känns idag… Ordentligt!

Regniga mil och sadelhöjd

Igår var jag toktrött efter jobbet och slocknade 20.45 trots 30 minuters tupplur på eftermiddagen. Idag var jag lite piggare, sov en kvart och gjorde sen en rivstart till cykeln. Från säng till cykel på 8 minuter, helt okej! När jag väl rullade ut cykeln hällregnade det och jag var nära på att vända. Tänkte om och tänkte rätt! Lite regn har väl aldrig skadat. Än är inte regnet så där kallt och rått som det kommer vara i höst så shorts och t-shirt var helt okej cykelutstyrsel. Kändes som om jag hade rätt bra tempo, även upp för Björnebergsvägen. På vägen hem tog jag det lite lugnare, i sällskap med Patrick.

Förra veckan sänkte jag min sadel lite efter en lite obekväm cykeltur. Det gjorde skillnad! Även om det bara var en halv centimeter jag sänkte så kändes det skillnad idag. Jag försökte även tänka på det Elna kommenterade angående att inte hålla så hårt i styret utan låta coren jobba. Det var lätt i början. Jag måste bygga upp en starkare core för att orka med det fullt ut. Men axlarna krånglade mindre den här gången än förra gången så något rätt måste jag ju ha gjort.

Rutiner

Imorgon börjar vardagen igen med allt var det innebär. Eftersom vi båda börjar nya jobb imorgon är vi beredda på att vi kommer vara rätt slut i bollen kommande veckan. Vi är redo! Senaste dagarna har varit fix-dagar, ny tv-möbel, väskförvaring, städ, släng och matlådor.

Det ska bli skönt med rutin igen. Att komma upp på morgonen och att äta regelbundet gör fantastiskt mycket för min kropp. Semester är skönt men alldeles för slappt och det känns på kroppen nu. Jag är medveten om detta men det handlar om val man gör och nu blir det rutiner igen!



Än är kvällarna ljusa och jag ska göra mitt bästa för att utnyttja dom så mycket som möjligt. 

Strömsberg

Hur underbart är det inte att ha finaste skogen med stigar, vandringsleder, öppna fält och fina hus endast 4 km hemifrån? Saker som jag inte hade upptäckt om det inte vore för cykeln. Det ska bli min ”hemmaskog”, nära och bra!
Idag hittade jag rätt på 6 km slingan och var modig i skogen. Det kan låta löjligt men innan har jag fjantat lite, klickat ur ena foten, inte velat cykla i lera eller över rötter. Idag var dagen då det stämde lite mer. Jag vågade, jag tryckte på och jag susade fram(haha kändes det som iallafall). Rötter är inte så farligt, det är ju bara att cykla på. Lera också. Kom till och med över mindre träd (tänkt små smala) som låg över stigen.
Svettig och varm irriterade jag mig på att det helt plötsligt kom trappor på stigen och på stigningar som kom för plötsligt så jag inte var med på dom. Bättre lycka nästa gång, för fler gånger i skogen kring Strömsberg blir det absolut!20120802-233530.jpg20120802-233547.jpg20120802-233602.jpg

Medaljens pris

Ska du se en dokumentär såhär i OS-tider när allt på tv handlar om sport så ska du se Medaljens pris om våra elitidrottare och vad det får betala för att ta en medalj och leva de liv de lever. Ingenting kommer gratis och ingenting kommer bara av sig själv. Men pressen på dessa elitidrottare är enorm, att träna så kroppen går sönder, med frakturer och ändå en vilja att kunna prestera.

Se den bara!
http://www.svtplay.se/video/205991/medaljens-pris går i dagens läge att se i  24 dagar till.