Kategoriarkiv: MTB

Hjärnspöken och tekniktips

Alla har vi nog något som hjärnan sätter stopp för. Inom klättringen var det väldigt vanligt att anledningen till att du inte klarade nästa flytt satt mest i huvudet. Mitt hjärnspöke kring MTB har senaste tiden varit uppförsbackar, korta och branta där jag tror att jag inte ska hinna klicka ur och välta åt sidan. Jag gjorde nämligen en sån vurpa i somras, på asfalt, med röntgenbesök som resultat. Ingen fara den gången men det sitter kvar i huvudet.
På wåffelcrossbanan finns en backe, kort men ganska brant. Under tävling har jag klickat ur och sprungit upp för den. Idag när det var träning så tänkte jag ge mig på den. Började självklart med att välta… Hur svårt kan det vara?! Idag var Linnéa med på träningen och jag tror vi båda var lite mesiga men samtidigt stärkta av vad den andra av oss klarade. ”Kan hon så kan jag!”

Efter en stund cyklade Victor ifatt oss och gav massa tekniktips. Vi pratade om att ta kurvor som i formel 1 och att bromsa på rätt ställen. Sen pratade vi också om backen. ”Kom igen, Anna, vi kör den!”. Med rätt teknik och med rätt pepp så satt den! Jag var tvungen att köra ett par gånger till, inte alla med lika bra resultat men med lite extra finpill, lite mer tramp i pedalerna och lite mer pannben så satt den flera gånger!

V
ill ni veta tipset? Trampa massa fart, håll höger höger höger så långt det går, kör nästan över pinnarna längst upp och se till att den lilla jordhögen är på vänstersida. That’s it!

Annonser

Tävlingar, klubbtillhörighet och snor

När man är lite förkyld hinner man surfa lite. Jag har idag spanat in ett 10-tal tävlingsPM inför nästa säsong, lusläst både IKHP och Hallbys MTB-sidor och kollat in massa bilder från olika tävlingar.

Jag kan inte alls bestämma mig av jag vill köra. MTB eller landsväg. Långt eller kort.
Inte heller kan jag bestämma mig om jag vill tillhöra en klubb. Jag skulle vilja ha lite mer uppstyrd träning till MTB, men ingen av klubbarna har så mycket information om det just nu. Så då går jag på vilka som har snyggast kläder.
Andra saker jag funderar på är tävlingslicens och matchande kläder. Det blir nog en kaffe till nu på direkten!

Redo

Imorgon är det dags för grus-distans med delar av la lepre stanca. Skoj! Jag har ägnat kvällen åt att byta däck på cykeln, fixa och trixa lite och äta upp mig så jag orkar imorgon. Killarna är starka och cyklar cross så jag lär få slita på mtb men det som inte dödar det härdar.

20121117-212141.jpg

Att tävla som nybörjare

Jag har varit sugen på cykel längre och jag har varit sugen på att tävla länge. Tyvärr har självkänslan kommit i mellan och sagt ifrån. Jag har pratat lite om det innan i samband med cykling ihop med la lepre stanca och tankarna var liknande inför tävlingsstart. Ändå fanns suget där, suget inför att utmana kroppen och mig själv.

Många har senaste dagarna frågat hur det gick och om jag är nöjd. Jag är sååå nöjd med att jag vågade starta. Att lilla jag som knappt har cyklat i ett halvår stod på startlinjen två söndagar i rad. Prestationen i sig var inte det viktiga (även om tävlingshornen växte ut ibland) och jag visste att övning ger färdighet. Det har gett mig otroligt mycket att cykla med och jämte folk som är bättre än mig. Det har gett mig mycket att få pepp och tips av folk som är bättre än mig. Tack!

Jag är pepp på en ny säsong nästa år, en säsong som jag egentligen inte alls vet vad det innebär men som jag hoppas innehåller fler tuffa pass, flera lärdomar och flera tävlingar. För jo, jag tänker starta igen. Jag vet det stora målet för 2013 men hoppas på att kunna få cykla mycket mer än så!
Jag ser nästan alldeles för glad ut, kanske för att jag tyckte det var himla skoj!
Foto: Linnea Andersson

Wåffelcrossen sista deltävlingen

Jag vaknade seg, inte alls så pepp. Väl uppe ur sängen var dödar-träningsvärken inte så illa att jag kunde skylla på den så jag pallade fram lite kläder, åt frukost, kollade däcktryck och sen gav vi oss iväg.

Det hade regnat nästan hela natten och banan var inte blöt med fruktansvärt lerig. Jag gillar inte lera. Det är inte min starka sida. Slirigt och jävligt. Mastervarvet gick bra, lugnt och fint och starten lika så. Höll mig lite längre fram den här gången och därmed lite mer med i fältet. Jag har ingen aning om hur många som startade men känslan var lite färre en förra gången. Fyra tjejer såg jag iallafall på startlinje, skoj!
Vi ska inte överdriva och säga att det gick bra. Lera är ju som sagt inte min grej. Men jag vurpade inte (även om det var nära) och jag hade rätt starka ben även om dom ibland kändes helt mjölksyrefulla. Helt okej med andra ord!

Det är fortfarande ett fantastiskt arrangemang och Victor och Thomas ska ha ett himla stort tack! Tack också för alla påhejningar och glada tillrop samt ett stärkande ord vid omkörningar, det gör skillnad. Jag hör även om jag inte alltid har ork att heja tillbaka.

20121111-144003.jpg

20121111-144015.jpg

Wåffelcrossen my story

Dagen D. Vaknade onervös, åt frukost och blev nervös. Har jag med allt? Hjälm? Handskar? Jag hade säkert med alldeles för mycket men hellre det än för lite. Väl på startområdet kom jag på att jag inte värmt upp överhuvudtaget. Satsade på att cykla något varv runt kvarteret och sen ett lugnt första varv. Det höll rätt okej. Första varvet är alltid ett lugnt ”kolla på banan”-varv så det var bara att glida med. Inför själva starten la jag mig lång bak för att kunna köra mitt eget race.

Pang! Så var vi iväg. I början blev jag lite stressad att hänga med dom som låg framför och körde nog lite för hårt för mitt eget bästa. Drog av på tempot ordentligt och tänkte att det här ska vara mitt race. Så där låg jag och tuffade på. Hade en klar bild av banan och var glad över att jag hade provat den innan (värt!!). När jag började bli omkörd och varvad kändes det lite hårt men vände det snabbt till att det var min första tävling och jag har ju bara cyklat i ca 6 månader. Alla som cyklade om var oerhört tydliga med att dom skulle förbi, alla förutom en som sa ”kommer höger” men körde om vänster, men jag hade läget under kontroll.

Allt gick som planerat. Efter ett par varv började det bli lite svårt att klicka i pedalerna, alldeles för mycket sand i klossarna. Jag fick slå skorna mot ramen och stampa ordentligt när det var asfalt. När jag blev trött började också fumligheten, växlade fel en gång (på heeelt fel ställe!) och bromsade lite för hårt nerför men annars gick det över förväntan.

Tävlingen går ut på att köra 40 minuter på en varvbana och när du ser en röd skylt så ska du köra ett varv till. Jag körde förbi skyltplaceringen 2 minuter innan den vändes och insåg snabbt att jag hade två varv kvar att köra. Otur i oturen verkligen. Inför sista varvet trodde jag att jag var sist kvar, det var nästan lite pinsamt men återigen positiva tankar, ”det här är mitt lopp, mitt första lopp”. Jag tror jag kom in sist (blev omcyklad 50 meter från mål) men vad gör det om 100 år?
Taggad till tusen eller dönervös  Alla var välkomna, verkligen alla!Världens bästa hejarklack höjde humöret varje gång jag passerade. 
Trött, stolt och glad. 

Min personliga hovfotograf Patrick Cole står för alla bilderna. Jag ber om ursäkt för kass redigering, jag orkade helt enkelt inte!

Wåffelträning med Team Öster cykel

Sen jag körde i onsdags har jag bara blivit mer pepp på start på söndag. Idag visste jag att  dom ansvariga skulle vara där och köra ett par varv så jag pallade mig däråt för lite experttips. Väl på banan såg jag inte en enda cykel men tänkte att jag tutar väl på ett par varv iallafall. Ganska snabbt blev jag omkörd av Victor från Team Öster cykel som är Wåffel-ansvarig och upptäckte att Tommy låg lite bakom han med. Genast blev jag lite extra pressad när grabbarna körde snabbvarv. Jag försökte hålla mitt tempo och inte stressa i onödan.

Väl uppe vid start körde grabbarna ett lugnt varv med mig och en annan kille som också var ny (sorry att jag inte uppfattade ditt namn!). Ett lugnt varv var väl att ta i, lugnt i deras tempo men på gränsen i mitt. Sen följde ett snabbt varv och ett till lugnt varv. Jag höll nog rätt jämna varvtider och kände mest på banan utan att stressa i onödan. Genast känner jag mig lite säkrare på bansträckningen och på att hoppa på och av cykeln. Det var/är lärorikt att se andra köra framför. Tack för att ni svarade på mina frågor och för kaffe på slutet.

Så då blir det start imorgon! Just när jag skriver detta inlägget känner jag mig supernervös men ska försöka tänka positivt och bara köra mitt race. Mest pirrig är jag över hopphindret som jag får för mig är alldeles för högt.

Mjölksyra? Oh yes!! 

Wåffelcross-träning

 

 

 

I Jönköping finns det just nu en tävling (mest på skoj, lite på allvar) som heter Wåffelcrossen. Enkelt sagt går den ut på att åka så många varv du vill och orkar på 40 minuter. Banan går uppför och nerför, med hinder du måste hoppa över och backar du måste springa upp för.  I söndags var vi och kollade in tävlingen och idag provcyklade jag banan. Ojsan hoppsan var jobbigt det var! Jag övade på att hoppas av cykeln snyggt (viktigt!) och låtsades att det fanns hinder jag var tvungen att hoppa över. Jag såg säkert inte klok ut men som tur var mötte jag inte så många längs banan. Värre blir det ju på söndag om jag väljer att ställa upp… Mina hjärnspöken kommer direkt och säger att jag inte vill vara sämst, inte vill göra bort mig eller vara i vägen för andra som vill cykla snabbt. Samtidigt skulle jag vilja prova. Det är ju lika bra att ta tjuren vid hornen och satsa. Fast sen läste jag att det skulle regna 25 mm på söndag… Jag lär nog hinna ändra mig 10 000 gånger innan det är dags för start. 
  
Mycket folk som startade, en bit längs banan och springhinder. Spännande värre! 

IKHP på en MTB

Igår körde jag mtb på IKHP. Ännu hittar jag inte helt i deras skog så igår valde jag att köra mil-spåret som jag vet är rätt kuperat. Jag har senaste veckorna sett flera timmar mtb-teknik-film på youtube och igår kände det som att kroppen fattade. Jag vågade stå på nerför men blev feg när det blev för brant uppför. Övning ger färdighet! Det var iallafall en trevlig tur i skogen som gav mersmak.
P kommenterade att bilden nedan inte ser ut som en backe men det var det kan jag lova och jag var riktigt nöjd när jag vågat köra den.

20121028-160234.jpg

20121028-160325.jpg